...True Grit, And We Are Chalk-full Of That!

"Our trip [read "club" - ed. note] was different. It was to be a classic affirmation of everything right and true in the national character; a gross, physical salute to the fantastic possibilities of life in this country. But only for those with true grit..."

I filmen Fear And Loathing In Las Vegas finns en scen precis i början när vi tittare fortfarande inte upptäckt karaktärernas helsjuka dekadenta sidor utan bara fått ett smakprov på två humoristiska virrpannors utsvävningar finns den scenen när dom plockar upp liftaren, en ung man som på så sätt symboliserar den normala, ganska laglydiga och harmlösa människan som gett sig in på äventyret. Hans resa stannar knappt en mil bort där han flyr i vild panik från den röda cabrioleten som viner fram genom öknen som en scudmissil lastad med knark och napalm.
Vår resa genom den bisarra helg som sedan följer kan vi inte avbryta utan att gå ut ur filmens sjuka verklighet, precis som den stackars vettskrämde färskingen.
Hunter S. Thompson och hans sinnesrubbade advokat framstår först då som de två fullständigt kontrollsaknande avskummen dom ses som av världen utanför.
De har demoniserats av samhället med rätta, inte förän man sett filmen mer än en gång börjar man upptäcka dess genialitet och udda personligheter som huvudrollsinnehavarna och den uppsjö av mer eller mindre normala människor som finns runt omkring dom i festandets, dekadansens och glädjeyrans förlovade stad Las Vegas

I samma ljus som vi nu ser de två galna brottslingarna trodde jag bergsäker att Tillståndsmyndigheten och Polisen skulle se oss på när de med yrkesmässigt bestämda steg och pondus marscherade in på Vibrator ikväll, vi är ju trots allt den enda nationen där det är vanligare att man har en tatuering än inte, vi är i en god väns ord sedda som "the rejects and the misfits of Lund", åtminstone i studentkretsar.
Vi talade länge och väl med varandra och det var inga som helst problem med någonting, vi fick (näsatan) beröm vad gällde våra gästers beteende och ansvarstagandet bakom och framför bardiskarna.
Nu är Vibrator döpt i eld och sjösatt under en orkan, har vi kommit så här långt är det bara trapporna upp till podiet där Vibrator kommer att trona som den fetaste klubben i stan.
Var det något mer ni ville?