REST IN PEACE

This blog is now dead, pay your respects
and proceed to chestnutandsouth.blogspot.com

Brazil, where hearts were entertaining june

We stood beneath an amber moon
And softly murmured "someday soon"
We kissed and clung together

Then, tomorrow was another day
The morning found me miles away
With still a million things to say
Now, when twilight dims the sky above
Recalling thrills of our love
There's one thing I'm certain of
Return I will to old SICKNESS, PARANOIA, MADNESS...

Cermoniell åra återfunnen?

År 1987 överlämnades en tusen år gammal cerimoniell åra till Latvariska elitförbandet "Svarta Baskern och De Tusen Gröna Kepsarna" av en snäll farbror i grå kostym (till höger). Latvariska ambassaden påstår att två svenska hippies kidnappade den i ett misslyckat försök till plogbillsaktivism och ryktet säger att den troligen förvaras i ett utav valven hos en radikal organisation som är löst knuten till internationell terrorism och Lunds Universitet.

(källa: TT Reuters)

Jag vill utan att överdriva påstå att Herbs&JBD sparkade omkull dansgolvet på Arimans.
Mad feedback from the dancefloor. Show me groupie love.

Support your local DJs.

Peace

Celebrity Dick - Januari

Brad Pitt

Jag skulle inte bli full

men skit i det!
Wö-öouh-öh-öh

BLOAW

twice short and double strong, shit never fumble like a machine
when my homies and me build steam people scream
to tracks laid down
by META-4 and JBD
who be partying in their second home town, peace be with thee!

Gräv guld i tom luft.

Jag ser bubblan av studentskap luckras lite i kanterna, det finns en värld utanför och många folk har inte läst om lika mycket prylar som jag, många folk ser till helt andra nyanser av rött eller blått (grönt eller grått) än jag prioriterar som anledningarna till världens mizär eller fräslning.
Många folk är mycket smartare än jag och kan inte ens stava till "TORSDAG".
Mitt jesuskomplex kliar lika illa som ett myggbett.

Jag har uppnått kunskapens gyllene jämvikt i mellan två vågskålar av tjaskigt gjutjärn: saker ser ut, är och känns. Kunskap är, arbetar och förändras.
Båda väger lika tungt och blir så noll.
Skillnaden mellan detta här och det där är INGEN ALLS egentligen, det är bara jag som är trög.
Vad jag än läser eller skriver i vilken stund som än kan tänkas kommer aldrig förbli det som det var när det lästes. Inte ens det som är tänkt att göra ditten eller datten med mitt sinne kan jag låta göra rätt.
Pilla, peta, dra och putta till ingen nytta, fan så skönt.
Lär in, tolka, tolka om, luckra upp, spräck och sopa ner dammet från arbetsytan till golvet som är ett moln av kunskapsdamm, flyta genom ALLT på detta moln. Varje avkrok och utrymme är möjligt. Det vet jag... upplysningen låter sig väntas på tills jag har sett så många utrymmen att jag inte längre bryr mig om formen på dess gränser utan ser bara tomrummet som utgör dom.
Inte ens jag är en kropp, jag är bara tomt utrymme som vi alla är övertygade om att det är biologisk massa, halvt nedbruten THC och en massa skitsnack.

Sanningen låter sig aldrig sägas utan att bli sin "motsats", så vad är meningen med att prata så förbannat?
Kan det vara att vi alla är lite rädda och oerfarna så vi måste fortsätta känna på saker för att kunna se vad som är viktigt och vad som inte är det?
Fingertoppskänslan är inte utvecklad eller alldeles för grovhuggen i sina extremfall, det jag måste försöka fatta är att det är dags att sluta känna på saker hela tiden. Det viktiga går inte att ta på ändå.

Därför fortsätter jag vara en poet och konstnär, jag diktar bilder och tjänar fjortonhundra mille låtsaskronor på att bara leka med formerna som finns och inte. Jag målar ord på väggar och i ditt huvud, dom betyder inget men om du leker med dom kanske du har både kul och fattar vad jag hela tiden verkar vilja ha ut. Eller så är jag bara ute och jagar efter guld i tomma intet.
Det enda som drar ut på tiden är att jag sitter på världens bästa hölass och tittar på världens vackraste allting och så fort jag inte ligger still skakar jag av vagnen och får springa ifatt.
Detta är nackdelen med att ha en alldeles för aktiv hjärna, det blir så svårt att stå på ett ställe... men ena stället är nog lika bra som ett annat.
Nu tänker jag sitta och tappa bort mig i detaljer i en timme.


"I make serious joke."
"When i speak my enemies cry and when i shit my enemies die."

Dries van Notens vårkollektion..heeee

Fitty

Nej, jag ger nu för första gången en Fitty Scent en chans, lyssnar på The Massacre. Och Nej, No ones gonna die tonite'. Jag gillar inte skivan. Clickety clack, clickety clack this shit is wack.

Väntar på att jag ska få ner Powerpoint så väntar ett par härliga timmar med en namedrop.com presentation. Hoppas vi lyckas sälja siten och bli filthy'. Yayo, git the condoms, I'm in room 203.

NI MÅSTE se det här Conan klippet med Lara Flynn Boyle, hon är stoned out of her mind. Conan sköter det så jävla snyggt.

Peace

My Dog

Snor ett lysande citat av den gamla tänkaren Francis Bacon ifrån Bodil Malmstens helt lysande blogg Finistère:

"Läs inte för att säga emot och ifrågasätta; inte för att hålla med eller ta för givet; inte för att hitta samtalsämnen och citat; utan för reflektionens skull och eftertankens."

Gillar ni den nya loggan? Jag tycker att det är en b-logga.

En bild på Tyra.

Rummet blir mer och mer.

Inga hemtentor skrivna. Mer bröd har bakats. Samma som sist. Hade ju indigrienserna hemma.

P.R.A.D.A

Kan någon komma på förkortningen? Hade tänkt göra en egen lite mer sofistiker version av A.D.I.D.A.S. Kan dock inte komma på något annat än riktigt långsökta krystade alternativ. En t-shirt med Sven Olov Carlin utlovas till den som kommer på det bästa förslaget.

Börjar få ordning på mitt rum (Gustavs) och har under morgonen redan hunnit ragga upp två riktigt fina IKEA hyllor som kommer bli rummets centerpiece. Måste även ut till Vildanden och hämta en lampa för att jag skall kunna impa på någon med en noga uttänkt punktbelysning. Det är en soluppgång (visste inte att den gick upp så här sent nuförtiden) som saknar dess like. Den skiner rakt i mina ögon så stavfel kan skyllas på den.

Johnny är äntligen hemma för att styra upp Shao-Linköpings gänget på Smålles. I vår går ingen säker...

"Tala är silver, tiga är guld"

Hemmahäng, ska titta på femte elementet och INTE plugga idag.

klockan är snart lunchdags, jag har precis handlat två(2) tändare.

Kassamänniskan: Nån speciell färg?
Lorran: Nä, det kvittar...

(Hon plockar fram en guldig tändare och en silvrig tändare och ger dom till mig)

L: Flashigt!
K: Haha...

(Hon ser ut som om hon inte gjorde det med flit)

Så nu har jag min silvertändare med mig för aktivt användande, min guldtändare ligger i skrivbordslådan för passivt användande.

BabyLUND

Hemma som i:

skivsamling (just added my vinylsnurra so that i can listen to music on vax)
den bredaste sängen i mitt liv
pappa och jag på mexirestaurang
uthäng hos petra med ALF to the RED och Ms. LIF, valnötsbröd aint nothing to fuck with
ett nytt set med handspunna strängar av märket Mississippi Fluid, modell "Tormented Arse"
Genialt mycket uthäng i trapphuset, my niggaz is missed tho

on the downside:

PR är utflugen helt
JBD, HaZL och MrNIX är fortfarande inte här
tentor och affischer och jobb
jag har inte tränat på tre veckor och känner mig som gjord av stelnad lera eller nåt, WTF?

PEACE

Valnötsbröd

Ikväll bär det av hemåt, hem mot Lund. Alltid när jag är i Linköping, sitter i mitt gamla rum på Snickareg. 25 så kommer jag på att det faktiskt är Lund som är mitt hem. Jag ifrågasätter genast mig själv och min insikt. Jag har under min tid i Lund inte lyckats skapa ett hem, jag har lyckats skapa en dräglig miljö med ett par saker jag gillar men jag har gjort litet kreativt. Jag har fyllt mitt "hem" eller mitt "uppehållsrum" med resultat av andra personers kreativitet, såsom min mors och mina grannars, men jag har inte ett minne kvar från mina träslöjdsdagar att visa upp för besökare. Kanske har det med att göra att jag hela tiden varit på väg, stått i bostadskö, eller kanske är det för att jag vet att jag kommer misslyckas och sluta upp på Snickareg. 25 i tvångströja om ett par veckor eller ett år.

Vart jag än hamnar, så måste jag börja sätta upp tecken på min egen förvirring på mina väggar. Tecken att för min egen del tolka och tecken som kommunicerar med mina besökare och berättar någon om mig.

Jag har en idé om att baka bröd, stora mängder bröd, varje gång jag stannar upp för att undra vad jag egentligen håller på med. Istället för att börja springa runt i cirklar och piska mig själv över ryggen som Silas så skall jag springa raka vägen till bakbordet. Låna en bakmaskin och sätta en deg på jäsning. Under tiden som brödet gräddas skall jag öppna en flaska Chimay och beundra dess krona tills äggklockan vibrerar helvetet ur diskbänken. Sen skall jag slå in ett bröd i papper med rosett runt och ge till någon som förtjänar det, sen skall jag frysa in det andra.

Inköpslista:

12 buteljer Chimay Blå

0,6 l vetemjöl
1 dl grahamsmjöl
0,5 dl potatisfiber
1 tsk salt
2 msk olja
1 msk ljus sirap
25 g jäst
3 dl vatten
1 dl valnötskärnor

first day with golden glasses

Jag har en idé till ett blogginlägg, sen förkastar jag den när jag börjar skriva. Ångest töms ut över tangentbordet och förhoppningarna om att jag skall få något skrivet som någon orkar läsa färdigt dör fort.

Jag vill skriva om faktumet att skärp, livremmar och bälten på senaste har haft ett onaturligt stort inflytande på mitt liv. Det började sent i höstas när jag köpte ett flätat mörkbrunt bälte som gav alla mina byxor nytt liv. Det eviga ältandet om tråkiga jeans försvann dirrrekt.

Sen får jag ett rött skärp ifrån Hermès som var det läckraste jag någonsin burit runt mitt liv i julklapp av min mor. Bara 7 dagar senare får jag ett vitt fult bälte rappat över käften precis så att den massiva metallstycket träffar min käke. Jag hade naturligtvis dragit av mig mitt för att ge den förvirrade tonåringen en läxa men ingen förtjänar en läxa ifrån Hermès.

Nästa termin kommer bli en transportsträcka mot hösten, då ska det minsann bära av antingen 55 mil norrut eller 5 mil söderut. Det enda som jag kommit fram till den här hösten är att lösningen på mina problem inte finns i Lund. Antagligen finns lösningen på mina problem i mig själv men det är underbart att låtsas att de skall finnas på Berghs, Beckmans eller Forsbergs.

I år skall jag bara köpa cashmere, lägenheter och sofftimmar.

Golden Glasses

Jag ser saker klarare nu, molnen har skingrats och fönstrena putsats. Ser hela min världen inramad i guld. Efter att ha överlevt det värsta året i mitt liv behövdes något drastiskt göras, jag är fullt övertygad om att allt satt i mina glasögon. Min syn på livet handlar inte om dåliga erfarenheter eller oförmågan att se det positiva i att vara optimist. Det handlade helt enkelt om mina bågar, de var för mörka. Jag vill inte se ut som en blandning av Hugh Grant, Suzanne Reuter och Elvis Costello. I NEED TO BY GEAR THAT SUITS A PIMP, NOT A LOST SOUL.

Jag köpte mig själv (Tack Pappa) ett par gyllene bågar. Jag var först i stan med gyllene skor i högstadiet, jag var först i Sverige med kemistbriller i början av gymnasiet, nu är jag först i världen med brillor helt i guld. Dig that. Golden Glasses will shine, happy days will come.

Året kan annars summeras med ett par enkla ord; New York, Ön, Tågluff och Antidepressiva. Jag avslutade allt med en grym nyårsmiddag downtown Shao-Linköping. Grönsakstempura med Ingefärs och Koriandersås till förrätt. Efter det Chili, Basilika och Vitlökssprängd Portobellohatt med kanderade rotfrukter Julienne, Västerbottenostrisotto och en Frisésallad med Bladpersilja, Valnötter och reducerad mangobalsamico. En magnumbutelj Pol Roger gjorde kvällen underbar. Tyvärr avslutades kvällen med att som sig bör i Linköping med lite stryk från kickersgäng på staden. Har fått tillräckligt med bälten i ansiktet för att inte låta det förstöra helhetsintrycket.

Gott Nytt mafakkas...hope this one'll be better.