first day with golden glasses

Jag har en idé till ett blogginlägg, sen förkastar jag den när jag börjar skriva. Ångest töms ut över tangentbordet och förhoppningarna om att jag skall få något skrivet som någon orkar läsa färdigt dör fort.

Jag vill skriva om faktumet att skärp, livremmar och bälten på senaste har haft ett onaturligt stort inflytande på mitt liv. Det började sent i höstas när jag köpte ett flätat mörkbrunt bälte som gav alla mina byxor nytt liv. Det eviga ältandet om tråkiga jeans försvann dirrrekt.

Sen får jag ett rött skärp ifrån Hermès som var det läckraste jag någonsin burit runt mitt liv i julklapp av min mor. Bara 7 dagar senare får jag ett vitt fult bälte rappat över käften precis så att den massiva metallstycket träffar min käke. Jag hade naturligtvis dragit av mig mitt för att ge den förvirrade tonåringen en läxa men ingen förtjänar en läxa ifrån Hermès.

Nästa termin kommer bli en transportsträcka mot hösten, då ska det minsann bära av antingen 55 mil norrut eller 5 mil söderut. Det enda som jag kommit fram till den här hösten är att lösningen på mina problem inte finns i Lund. Antagligen finns lösningen på mina problem i mig själv men det är underbart att låtsas att de skall finnas på Berghs, Beckmans eller Forsbergs.

I år skall jag bara köpa cashmere, lägenheter och sofftimmar.