Stort Test: Vilken typ är Du?

Det finns två kategorier av människor:

De som älskar Linköping...

...och de som hatar Linköping.

Everybody's talkin' at me (Fuckaz ain't listenin' though, just goin' on 'bout they shit like I really give a fcuk)
I don't hear a word their sayin' (Oh I see that ugly-ass mouth of yours movin' biatch but believe me that's only talkin' loud without sayin nothin')
Only the echos of my mind (What now? You still talkin'!?! Man I must have started thinkin' 'bout some other shit, hopefully it was nothing of importance. I mean since you made me loose the thread with yo rubbish I might just have to knock yo sorry ass the fcuk out)
People stop and stare (Fcuk you lookin' at niggah!?!) I can't see their faces, only the shadows of their eyes (That's right haterz betta turn they smirks some other direction. Hollow bastards)

I'm goin' where the sun keeps shinin' ('cos I ain't seen that motherfcuker in months!)
Through the pourin' rain (of which we got plenty to go around, keep it nigga I don't wan't it)
Goin where the weather suits my clothes (You know how I roll; Fcuk yo snowjoggers, I just slip in these slip ins. That's a fresh Hawaii-shirt btw; surrender all yo shit or prepare to taste the wrath, it's your call)
Bankin off of the northeast winds (Catch me a slipstream and get there an hour early; real slick like hairgrease but with less mess, can you dig it)
Sailin on summer breeze and skippin over the ocean like a stone(r, Yeah baby Yeah!)
Nah G'z serius talk here: we have to improve our situation. First step towards better times be NewYears for sure, from there on we'll work somethin' out
Kickin' the dope ass fly shit
One Love under the RDS.

Jul, jul, bestrålande jul.

Jag befinner mig just nu i högtryckets centrum, depressionens öga, Linköping.
Jag bor hemma hos mina föräldrar och förställs ofrivilligt i ape-shit mode minst en gång i timmen!
Dom är ÖVERALLT! Knackar på toalettdörren och vill gå in, som om dörren inte vore låst.
"Är du snäll och blir färdig snart?"
"NEJ!"
Tonårsbeteendet är inget annat än ett försvar mot det aggressiva samlevandet.
Jag saknar min lägenhet, jag saknar mina grannar, saknar mina vänner.
Spyr över varje telefonsamtal eller snarare varje samtal, det finns ingen respit någonstans!
No rest for the wicked makes the calm people exasperated for fucks sake!

*"Vad skriver du på datorn då?"
"INGENTING!"

Bästa julen på länge, nu när 90-årsfester (grattis morfar!) och rörmokarpaniken har blåst över och kranar slutat droppa, varmvattenberedarna är planerade för byte och räkneverket på den 24 år gamla tvättmaskinen är (hör och häpna) utbytt mot ett nytt från samma fabrikationsserie! Fan vad sakerna tillverkades bra förr i tiden, fan vad julklappar känns konstigt.
Det är som en kil mellan mig och min familj och vänner, alltid nånting att ta hänsyn till i stil med "kommer han/hon gilla det här?" i takt med att pitchen på Jingle Bells höjs procent för procent för att öka pulsen och köplusten. Min köplust befinner sig just nu i min fot som snart befinner sig i din mun, i ditt skrev och kommer att göra terminal anhalt i din röv.
"Sluta armbåga er före i kön till kassan, det finns plats åt allas pengar i apparaten här!"

Jag är otrevlig större delen av tiden här, jag har hunnit med totalt TRE avslappnande kurer utanför familjelivet sen jag reste från lund och det börjar visa sig.
Jag vill inte ringa någon för jag har för mycket att göra och ingen arbetsro till att göra det.
Jag föreslog att jag skulle åka in till stan för att plugga i biblans läsesalar och får frågorna
"Måste du ha på dig dom där träningsbyxorna? Dom är för hemmabruk, inte för att gå omkring på stan med" och "Gillar du inte att vara här hemma?".
Svarar jag "nej, jag får ingen ro" på nästa fråga ser alla ledsna och sårade ut så då måste jag försöka svepa in det i "På biblan är det tyst och det finns inget att distrahera mig med så det blir bättre arbetsro." Jag är glad att jag slapp träffa släkten i år iaf, just nu har jag svarat på frågan om vad jag pluggar 666 gånger och bara fått ifrågasättanden från kulturanslutna (arkitekter och whatever) och ironiska kommentarer från ekonomer och ingenjörer, VADFANFRÅGARNIFÖRDÅERABÄNGHUVEN?
Ingen lyssnar och ingen bryr sig, jag frågar inte ens, jag är intresserad av att kolla så att dom jag tycker om mår bra, veta hur deras hälsa är, om dom har sett nån bra film.
"Man kan inte bara göra allt som är roligt, man måste jobba lite också, annars har man inga pengar att leva för..."

Det är då man vill svara nåt i stil med "Tack, jag vet det, det har varit det mest ekonomiskt förödande året någonsin, jag har haft samlade skulder på över 22.000 kronor och har fått jobba häcken av mig för att klara varje månad och ändå sitter jag inte och berättar för dig att man måste torka sig i röven efter man skitit om man inte vill att bajset som torkar fast i ass-grasset ska lukta torkade människoexkrementer, hur kul man än tycker det är att bajsa!"
Istället ser jag her förvånad ut och säger "Det är vad jag har hört" och byter samtalspartner och ämne.

Fyfan vilken mes man blir av att bo i egen lägenhet, fyfan vilken mes man blir av att bo på smålands. Jag har inget skinn på näsan alls längre! Förut fick jag panikångest med klarade av dagen ändå, nu har jag helt gett upp och sitter bara och tjurar när jag är utanför bubblan! I'm such a fucking wuss.

Årets Juldagsfenomen: "gnidaren"
Gnidaren är den person som i barkön stöter till en av misstag och sedan inte kan acceptera att man tittar trött på dom och vänder sig om igen eller helt enkelt bara ignorerar dom helt. Istället placerar dom sig ännu närmre och börjar låtsastrilla på en eller som var det mest originella nånsin gnider och stryker sig mot en i fyllesyftet att diskret, kanske tillochmed obemärkt få en att antingen trilla eller putta tillbaka. Pierre och jag var mycket förundrade.

Ännu en gång: attityd på korgen? Skitsnack, det är jag som går på mesställen där folk respekterar varandras personliga sfär, inte stoppar kuken i mun på första bästa intet ont anande grupp människor vid ett bord...
"Ööh, jag känner igen dig, gör det nåt om jag sätter mig ner lite, va? Gillar ni Lundell? Öööööh?"

Åt helvete med Lundell och åt helvete med det här gnällandet också från och med nu ska jag röka hål på min högerlunga och tolka alla tilltal som påhopp, som en bitter vårdbiträdeshatande tant ska jag bli!

Mördartanter of the world UNITE, you motherfuckers are a posse!

gritty christmas

Mätt. Kom till Hbg efter 36 timmars uppesittarkväll, glögg, lumumba, glüwein (va fan?) och rödvin. Har gjort Chili- och Saffranstryffel till damerna i släkten, SCHTEK. Och slagit in allt annat sjukt snyggt, minimalistiskt men ändå utmärkande! Treatin that paper like it was green!

Aja! Hope Antibes treatin em nigghus good, hope Shao-Linköping treats y'all better then it treated me, see y'all in a coup' o' days sons...beaches n' whipped cream...

Holla / Al

TheDayB4TheDayYouDIP

Då var det bara en dag kvar...

+ julmaten will be a feast for this Son of a Beastling
- samtliga julaftonar hittils har jag upplevt en påträngande time-strech (Anyone else naa'mean let this Son of the Dun know)

Aight Y'all have a merry one, and JB rock the frech-stylee Xmas & say peace to tha fam.

cnut

Söndag 08.30: Jag vaknar i det tomma badkaret, golvet är fullt med vatten. På botten ligger en burk-öl samt sex enkronor.
Vänta nu; igår bestämdes att vi skulle ta det lugnt, någonting vi uppenbarligen kringgick.
Hoppas bara att det är mitt badrum...

Värdig sista helg i Lund.

My niggas I will catch y'all in the town of El KpGee! Alf holla@ya.boy about NuYeaz. We'll work that shit out.

late night saturday

En fruktansvärt kall kväll på Vibrator. Undrar hur Heartical kommer fungera två gånger i månaden när danskvällen blir svårt att fylla med "ett par av Sveriges bästa reagge DJs " på en terminsavslutning?!?! Detta är jag mycket skeptisk till. T-gången var fedt dock! Det var technoremixes på Absoult Christmas, dansades till stängning.

Nu är A-man färdig. Trevlig söndag på er nigghus runt om i Europa, Cashmere nigghus kommer att ha en / Alfred

Gästinlägg av B-Ghetto i exil: hejhej jag heter Benedetto! jag är här. nu. i lund och/eller c-huset. stort. eller inte.

reportin' live to you and yours

Cashmere nigghus reunited! Jag och B-Ghetto slappar så det näst intill skaver. Vaknade precis. Skall gå på en promenad genom botaniska är planerna, Bien Ghetto ockuperar badrummet, jag bloggar.

L-Dub är bara borta tills den 22:a december, no worries JBD. Jag filar på en meny till nyår, det kommer bli mycket gott, hos min far. Är det ok om jag väljer ett vin att servera på kvällen? De som vill får självklart ta med sig öl! (eller vitt). Nu smäller det, ingen återvändå, Cashmere Nigghus ska ut i Lund...hoppas det ser likadant ut som när ni lämnade det igår...

Peaches / Va Bene Gheto and Alfred0

Resa, mjo...

Öööööh, jag gick o la mig vid 6 imorse, gick upp vid 10 och ska nu gå och köpa kurslitteraturen till tentan i januari så att jag kan plugga över jul, och alla barnen ropar WHOOOPEEE.
Sen ska jag försöka samla ihop tillräckligt av mitt bakfulla huvud och komma på vad mer som ska med i bagaget så att jag slipper nita mig själv när jag sitter på kastrup framåt halv fyra och kommer på att jag har glömt mina inälvor hemma.
Lördag fyller morfar 90 år, då blir det fest.
Sen ska inget annat speciellt hända, jag ska bara fylla på förråden och typ äh, öh, hänga ut?
Kommer hem igen 22:e mars.

PUSSOKRAMP

christmas blogging

jag hoppas verkligen att lorenzo uppdaterar oss med lite info om sin resa och dylikt innan han far.
kommer du kunna blogga i Italien?

monday morning

Söndagar brukar vara ett katarsis inte en skärseld. Måndagar brukar vara dagen då man går upp i tid och tar tag i allt, tittar sig runt om i rummet och bestämmer sig för att städa, "men först frukost!"
Istället luktar det rök i rummet, från värmeljus eller gårdagens prövning.
Idag är inte första dagen på resten av mitt liv, det är samma jävla dag som igår, samma dag som för tre år sedan. Allt har stagnerat och jag är mycket tålig mot jordskalv.

Min mor åker till Thailand idag för att göra upp med sin far. Jag önskade henne lycka till. Jag måste fixa 18 akademiska poäng. För jag kom in på Konstvetenskap: Arkitektur- och designhistoria. Då vill jag kanske trots allt ta CSN nästa termin också, om jag inte får jobb.

Nästa termin kommer bli likadan, men våren kommer att förvirra mig, förvilla mig och lura i mig att allt är bra; "det var nog bara en höstdepression." Men detta är kemisk ångest, detta är diagnostiserad depression. Jag måste sluta låtsas som om det var något jag kunde ta itu med och bara ge efter. Lyssna på Morrissey.

Igår kom så till slut Benedetto hem. I övermorgon kommer han hit. Word.

Allmänna designfrågor

Som ni här kan se har även jag gett mig på att peta runt lite i designen, främst vad gäller några färgtoner som passade bättre till den vita bakgrunden... men hörni, kan vi klämma ur oss några utav följande saker och komma överens om dom så blir det hela mycke lättare:

1. Vad ska vi ha för bakgrundsfärg?
2. Vem tar på sig ansvaret för att göra en titelbild? *inte jag, hinner inte*

1: Jag tycker inte att det ska vara något för intensivt, åtminstone inte där man ska läsa för det är svinjobbigt för ögonen... silvergrå? Jättesvag ockraton? Så det syns att det är en trevlig färg men att det som sagt inte sticker ut för hårt... lite så jag har tänkt med texten nu, markerad färg, mörkad när länkarna är besökta och ljusare på mouse-over så att det är tydligt vilken man trycker på.

2: ööööhhhh.... ääääää..... uuuuuu?

done angst

Gjorde precis något åt min ångest, jag köpte ett Gamecube. Det mest impulsiva jag gjort sedan min tågluff, är det bara jag som fått för mig att jag skulle vara en planerande människa med god ekonomisk framförhållning? Jag motbevisar mig själv dagligen.

Skall gå och se Corpse Bride ikväll, har bokat en hel rad i biosalongen (LIVIN' LARGE!)

tuesday afternoon

...ändrat bloggen en andra gång, nu ser vi Dom Perignon loggan lite omgjord. Vill fortfarande ha mortal kombat bilden, Hazel, vill du göra en ny med en bättre bild på JBD? Gjorde så att alla fick admin, börja fiffla med sidan så mycket ni orkar och har inspiration till.

Har ångest idag, vet inte riktigt roten till den. Har gått en vecka där jag slapp all form av beslutstagande. Är svaret på alla frågor; Sartre? Nu kommer besluten igen, skall jag köpa en lägenhet? Besluten jag måste ta är: Vill jag stanna i Lund överhuvudtaget? Vill jag flytta ifrån Smålands? Vill jag göra mig beroende av räntehöjningar, börja prenumerera på DI och Veckans Affärer? Vill jag inte till Malmö, flytta ihop med Benedetto om ett år?

Det andra? Hur fan ska jag göra med studier och jobb? Det orkar jag inte besluta än, det ger bara den sedvanliga ångesten som jag lärt mig att leva med.

Det tredje! NÄR fan skall de höra av sig? Har gått i två månader och knaprat utan att veta vad som händer med mig, ingen berättat vad jag ska göra och framförallt hur jag skall göra det.

Jag skjuter upp min hemtenta för att jag skall kunna skylla att jag har ångest på den, lyckas inte. Jag är för smart nu, jag vet att jag inte får ångest för mina studier, sånt ordnar sig. Det vet för fan alla, det behövs inget geni för att klura ut. Det som ger mig ångest är min situation och oförmåga att konfrontera för tillfället, är helt utmattad.

Sov gott.

I begynnelsen var mörkret

... och en lustig dröm om att jag hemsökt av en galen tant som skrek och härjade något om tvättomater, hon var ursinnig. Sen gick det hela över till att jag gifte mig med en latina (drömmar har ofta mycket bättre vändningar än vanliga livet, åtminstonde vad gäller chock-faktorn) och sen ringde telefonen.

Men nu har jag faktiskt vaknat, och som sagt, där varde mörker och jag sade varde ljus men ingen vred på mina persinenner, så det gjorde jag själv och sedan såg jag vad som var gott och upptäckte att det absolut inte befann sig i min lägenhet så jag kommenderade VARDE ORDNING och min redan döende basilikaplanta såg ut att säcka ihop lite mer (något i stil med "ja för det tror vi ju på").
Så nu ska jag utföra kommandot som jag uttalade via maktord (magi funkar bara man bjuder till lite själv) så nu jävlar ska här bli så rent att det ska vara skrämmande, det ska vara den fruktansvärda skräcken som fyller alla smålleiters små hjärtan med fasan och gudsfruktan, här ska kunna utföras theosofiska ritualer och att alla de frammanade änglarna ska säga "Faaan Rocky, hur fick du det så här rent? Var det Ajaj-X eller var Mr. Gäddhäng du använde?" och känna sig ödmjuka.

Alla är välkomna att hjälpa mig med iordningsställandet!

PS. This blog done look better and better man!

Vår jävla tomte

Under ett beök på Södertull vårdcentral idag råkade helt oavsiktligt gå in i en man. Han spärrade ögonen i mig och sa: "Din jävla tomte!". Jag frågade honom vad det var med den, men han var redan påväg bort.
Den stora frågan är hur denna man kommit i kontakt med min jävla tomte. När jag senare på dagen kom hem och frågade den om det hela teg den som vanligt.

Hör med din jävla tomte om den blivit kontaktad av en man och håll ögon och öron öppna för liknande fall.

nåd o inga visor

Idag vaknade jag och kände att en utskrattning utförd av min mentor ang. min uppsats skulle sitta fint. Jag hade även ett outhärdligt sug eftar att få betala etthundrafemtio kronor för ett läkarbesök som skulle diagnosera mig som fullt frisk. Framåt eftermiddagen ville jag i min brevlåda hitta en skyhög telefonräkning.

Min dag gick precis som jag ville.

Imorrn vill jag hitta femtusen kronor och bli uppringd av fakultetens rektor som låter meddela att kursen jag läser är det fånigaste hon vet och därför stänger ner den.

Idag gick ju allting i uppfyllelse, hoppas det går lika bra imorrn.

Ja jävlar..

Dagens bakfyllekrönika blir inte lång, här ska inte göras ett skit.

-Yeti dricka mycket, Yeti bli berusad...
-Och vakna med kopparslagare?

Jag ska raka av mig håret och inte vara nån jävla fylleyeti här inte.

High fever got me,
well I aint no use
High fever's got me,
well I aint no use
I can't work me outta bed, cant even tie my shoes

Everybody think
I'm on my dying bed
Everybody think
I'm on my dying bed
I'd have my baby come and rub my aching head

My head is aching and it makes me wanna holla... UH!

All locked in my cupboard,
blues all in my dome
All locked in my cupboard
blues all in my dome
Well you know the high fever make a rich man poor

Well, I've singed my son, aint gon sing no more...

chin check mafakkas

det grundar sig i gorken som flyger målmedvetet mot hakan. ont, det gör det.

klockan är sent, det hörs fortfarande i mitt rum. ingen är obemärkt? socialism eller insomnia?
jag vill älska...


tre punkter efter varandra...

imorgon, då, äter jag...
och flera kommer reagera mera då...

the fuck

driver jag den här bloggen? one man show? I shall beat you all with sticks...

ottoman

Sitter i min fåtölj, med benen upplagda på fotpallen. Diskuterade med min mor för ca. 12 timmar sedan om vad kriterierna är för att en fotpall (fotmöbel) skall få kallas ottoman. En ottoman kanske är ett fotstöd som fristående från sin huvudmöbel blir en egen möbel? Min fotpall kan inte sittas på utan fungerar enbart för fötters sömn.

Jag är mycket tveksamt till att skaffa ett kreativt jobb i framtiden. 80-talister i min omgivning verkar hävda att det är det enda alternativet. Man kan ju inte ha ett "ostimulerande" jobb som hämmar ens lust och passion till livet. Men om man har ett jobb med verklig kreativ press på dig; du måste ostadkomma, du måste skapa, du måste dela med dig av dina tankar till världen så skapar det enligt mig en än mer destruktiv press än den från ett jobb som slutar kl. 17.12.

Ett jobb där vi låt säga bildar eller hjälper människor ställer också krav på oss som människor. Skillnaden är att när vi på våra lägsta dagar, då vi är längst ner i dalen och bara ett fysiskt jordskalv kan få oss att vakna inte kan leverera, fortfarande får mat. När vi inte kan fullborda cirkeln till ett objekt, inte sätta punkt efter vår intervju eller inte kan bestämma oss för om huset skall utformas horisontellt eller vertikalt då skapar det en existentiell ångest per automatik. Vi måste ifrågasätta oss själva för att kunna skapa med integritet och kunna skapa något personligt, det tillåts inte utrymme för svaghet för när vår personliga grund rasar så töms också sparkontot. Vi kan vägleda med skolböcker i åminne, operera på hjärnor med hjälp av andra kunniga och hjälpa människor med sig själva enbart genom att lyssna. På ett 9-5 jobb så fåt vi varje dag tid att ägna åt andra än oss själv, men på ett 24/7 jobb där vi har 100% ansvar för vårt arbete och måste prestera för att överleva så finns inte en sekund över till andra människor.

Jag vill inte bli journalist, konstnär, arkitekt, designer, författare, keramiker, musiker eller ens poet då det förutsätter självdisciplin. Jag vill bli guld eller Gud.

Imorgon skall jag läsa ett par hundra sidor kurslitteratur, intervjua en kandidat till danskommissarieposten, fika med Anthon, gå på aktivafest, bli full, nyktra till och somna tidigt då tentan skall skrivas på lördag och ställa klockan på 09.00.

Sov gott